Debatt: Slentrian-serie-sex

Stef Gaines fortsätter debatten om den påstådda avsaknaden av sex i serier. Första debattinlägget var ett direkt svar på Fredrik Strömberg, ordförande i Seriefrämjandets ledare i nummer 175 av Bild & Bubbla, och en recension av “Till alla jag legat med” på hans blogg. Han har blivit inbjuden att delta i debatten, men har inte svarat. Stef Gaines svarade dock med sin syn på sex och sexuallitet i serier, med perspektivet från dagens ungdomsserier. Och den totala närvaron av sex i dessa.

Till att börja med så är detta en gammal diskussion. Jag och flertalet tecknare har malt ner den flera gånger, och jag har skrivit om det flera gånger. Det har varit inläggen med flest googleträffar på min blogg. Ändå tas den upp igen och igen. Så jag ska här presentera på min syn på sexskildringar i seriemediet. Det jag läst, och det jag valt att porträttera själv. Jag föddes på åttiotalet. Jag påverkades av(och överlevde) mangavågen. Jag tecknar för ungdomar.

Jag vet inte hur länge jag läst serier, men jag beslutade mig för att arbeta med dem när jag var tio år, och har både läst och tecknat sedan dess. Någon gång när jag gick i högstadiet(1998-2000) började möjligheterna att få tag på manga, och likaså mitt intresse för allt serierelaterat från Japan. Såsom många säger så är det en hel del sex, eller drift med sex, i manga. Jag reagerade inte så mycket på detta då jag också läste serier av Cecilia Torudd, Daniel Ahlgren, Inger Edelfeldt, David Liljemark, Åsa Grennvall, Martin Kellerman, Mats Jonsson och allt man fann i MegaPyton, Svenska MAD m.m. Det var vuxenserier(och i vissa fall helt enkelt omogna serier som syftade att provocera). Sex var en del av vuxenvärlden, och alltså var det bara där.

Li Österberg har gjort en väldigt bra serie om samlagsfokus på sex. ( Kan läsas i hennes fanzin och hennes senaste bok Det är inte såhär det ska vara) Den börjar med att huvudpersonen Sofi säger ”Egentligen vill jag inte göra sex till en STOR GREJ. Det bästa vore om det kunde vara som vilken vardagshandling som helst. Inte märkvärdigare än att äta eller gå på toaletten, typ.” Det är just så jag ser porträtteringen av sex i serier. Det är en del av den vardag och verklighet tecknaren hoppas skildra.

Det är inte förrän någon påpekar det som det finns. Jag minns hur jag någon gång såg på tv att någon plötsligt insett att ”Evert Taubes Flickan i Havanna, den handlar ju om en kvinna som prostituerar sig!” Man tänker inte på det när man ser det som en del av berättelsen.

Mats Jonsson hade länge frågan ”Varför är det så mycket snusk i dina serier?” på sin hemsidas frågor och svar. Denna fråga har nu tagits bort, jag vet inte varför, eller om han längre står för det han svarade då, men jag tyckte att han gav ett bra svar. Om jag minns rätt så svarade han ungefär ”Anledningen till att det förekommer en del sex i mina serier är för att jag tycker att det är en väldigt intim och stark förbindelse mellan människor. Och jag väljer att visa det eftersom det ofta påverkar en relation så mycket.”

Nu gissar jag dock på att det inte var ”sex i serier, punkt” som Bild & Bubbla nr 175 menade att det saknades, utan sexskildringar i allmänhet och feministiska sexskildringar i synnerhet. Och vad är då feministiska sexskildringar, eller att framställa erotik på ett mer feministiskt sätt? Enligt intervjun med Drift-trion verkar det vara:

*Inget fokus på maktspel. *Kvinnliga subjekt. *Manliga objekt.

Jag reagerar lite ”När saknade vi det sa du?” Nu är jag uppväxt med att läsa t.ex. mycket shojomanga(dvs. japanska serier riktade till flickor) De stegen manga tagit för t.ex. manliga objekt är ganska svåra att beskriva. Jag nöjer mig med att nämna några saker. Jag håller yaoi(Killar som har sex med killar. Tecknat av och för tjejer) som en fotnot. En genre många försökt förklara på diverse sätt. Jag nöjer mig oftast med att säga att tjejer gillar vackra män. Punkt.

Fast det slutar inte riktigt där, då manliga objekt trampat vidare och tagit sin plats i japansk populärkultur, därmed också dagens ungdomars populärkultur. Jag sitter och säljer fanzin på konvent. De manliga nördarna är mer måna om sitt utseende(och att spela på det) än de kvinnliga. En kollega konstaterar _”Det är trevligt vilket öppet forum konvent har blivit för alla med pendlande könsroll eller sexuallitet_” Och JA, de så kallade svenska mangakidsen är öppna som bara den.

Jag vill t.ex. nämna den svenska psuedomangan Bleckmossen Boyz(av Oskar Ekman & Carolina Ståhlberg) som har den manlige karaktären Håkan. Förutom faktumet att Håkan ständigt marknadsför sig själv, både som häftig och som objekt, så blir han allt mer öppet homosexuell. Något som uppskattas enormt av läsarna. På allvar.

Något av det finaste som hänt mig som tecknare, var när jag lade upp en strippserie med texten ”fanservice riktat till tjejer” och en kille (ca 16 år) sa ifrån då han tyckte att det var diskriminerande. Numera står det istället ”fanservice som handlar om män”. Jag älskar dagens kids.

Men för att återgå till heteronorm, avbildning av sex, och inte sexism. Det är också något jag läst i s.k. tjejmanga. Det finns relationsserier där sexskildringar är en given del. Det mesta är dock inte särskilt jämställt, men det finns. Inget maktspel, det är par som är bästisar och för ett, öhm, samarbete. Sedan finns det även mycket av sexanspelningar samt klumpiga drifter med sex i manga. Men det finns det i ungdomsböcker överhuvudtaget, och ingen har skrikigt angående det.

Jag antar att det är värre med serier framför ”vanlig” litteratur eftersom det är lättare att läsa, och eftersom så många barn och ungdomar läser det. Men är Sverige verkligen så hämmat? Ja inte vet jag. Ett av mina album sorteras bland barn & ungdom på biblioteken. Jag är mer nervös över att en karaktär drar en halvgrov svordom, framför att en annan faktiskt är naken i efterordsserien. Är det något fel på mig, bullen?

Jag tycker att det är kul att Drift fått en sådan otrolig hype. Det senaste året har det varit just ”Drift” som blivit den första kopplingen en ”vanlig” människa drar när jag berättar att jag är serietecknare. Det är helt fantastiskt. Jag är helt klart för Koliks femisex-satsning, och jag ser väldigt mycket fram emot alla kommande böcker jag hört att de ska släppa.

Fast när jag blir tillfrågad huruvida det är nytt med sex i serier, är det rätt svårt att bara nicka.

Stef Gaines

Serietecknare, recensent, bloggare.
Fyra bilder från diverse serier av Stef Gaines.
Bild på Håkan från Bleckmossen Boyz © Carolina Ståhlberg & Oskar Ekman.

Maila artikel

Publicerad: 19 Februari 2009, 13:44